Jaerhönan – Norges ursprungliga hönsrasJaerhönan stammar från de norska lanthönsen från första halvan av 1800-tallet, dvs. före dess att moderna raser började importeras. Avelsarbete med rasen startades officiellt på 1910-talet ( namnet Jaerhöns etablerades 1916) med en avelsstation på ön Jaeren. Rasen anses ha god livskraft med robust byggnad trots att den in grunden är starkt inavlad (den anses vara grundad på ett enda föräldrapar). Jaerhöns är väsentligt mindre än andra värpraser med en vikt hos tuppar på ca 2,5 kg och hönor på ca 1,7 kg. Halsen är upprest och näbb och ben ljust gula. Tuppar har vit grundfärg med grå eller brungul färg i toppen av varje fjäder. På halsen och kragen är den gulbrun. Hönorna har randig grå/svart grundfärg och halsen och kragen har gulbrun färg. Vingpennorna och halsen är en färgat mörkgrå. Färgen på fjäderskruden kan variera något både hos både tuppar och hönor. Jaerhöns blir könsmogna vid ca 5 månaders ålder. Äggläggningsförmågan uppges vara lite över 200 ägg pr år. Genom hobbyavel har man under slutet av 1900-talet tagit fram en dvärgvariant för utställningsändamål. ’Dvärgrasen’ har bättre ruvningsegenskaper, i övrigt är rasen dålig med ruvning och ska företrädesvis ska kläckning ske med hjälp av maskin. Jaerhönan är aktiv och söker självständigt mat bra på egen hand. Den är också god flygare. Äggens skalkvalitet är god. En egenhet för Jaerhöns är att man kan könssortera daggamla kycklingar med hjälp av färg och tecken. Rasen hålls som hobbyras och Rasefjaerfeforbundet arbetar med att upprätthålla intresse och ge information. I den aktiva levande genbank man har i Norge är rasen representerad med 300 – 400 individer som är en genpool och ett viktigt bidrag för att säkra dess fortsatta existens. Den aktiva aveln med rasen lades ned på 1970-talet i konkurrensen med modern hybridavel. Sidansvarig: Anne Præbel |
