Det nordiska biet – Nordens gamla biras

Det nordiska biet (Apis mellifera mellifera) har tidigare varit världens mest spridda honungsbi. Det har funnits i ett stort utbredningsområde i Europa mellan Alperna upp till mellersta Skandinavien och från Storbritannien bort till Ural i Ryssland. Detta bi spreds med koloniseringen också till övriga kontinenter (Oceanien i mitten av 1800-talet). Spridningen har medfört att många olika lokala eller i varje fall geografiskt avgränsade stammar har utvecklats.

Massiva importer av andra bislag kommit att hota det nordiska biet och det organiserade avelsarbetet med det försvann i stort sett i Norden. Åtgärder med parningsstationer har senare genomförts, bl.a. pågår ett räddningsprojekt på Læsø (i Kattegatt, väster om Kungsbacka). I Sverige finns parningsstationer och Norge använder sig av ett system med skyddade områden där andra bislag inte får förekomma.

Bevarandearbete
Det nordiska biet har ställning som hotad, bevaranderas och finns medtaget eller omnämnt i alla de nordiska ländernas s.k. landsrapporter om husdjursgenetiska resurser till FAO (State of the World's Animal Genetic Resources for Food and Agriculture). En viss samnordisk aktivitet har pÃ¥gÃ¥tt genom möten samt i arbetet med Læsø-projektet. Det nordiska biet har populationer i alla Nordens länder utom Island. Norge har Nordens största population med ca 1500 samhällen.

I de Baltiska länderna finns en mindre population i Litauen.

Organisation
I de Nordiska länderna som har populationer finns en förening eller en avdelning i den nationella biodlarföreningen som ägnar sig åt det nordiska biet. I Sverige finns den separata föreningen NordBi med över 200 medlemmar, medlemstidning och hemsida.

Varroa - kvalster
Kvalstret är ett stort problem inom biskötseln. Kvalstret angriper blodvätskan och samhällena dör inom ett par år.

Det diskuteras om man ska använda kemisk bekämpning eller urval för motståndskraft mot det, vilken av vissa anses vara bättre hos det nordiska biet.