Svalbard Global Seed Vault

Besök oss på Facebook


Instagram

Tema: Bönor

Phaseolus vulgaris L.

Bönan härstammar från Syd- och Mellanamerika. Arkeologiska fynd visar på att bönor har odlats i minst 7500 år och är därmed ett av våra äldst odlade växtslag. Under slutet av 1600- eller början av 1700-talet kom trädgårdsbönan till Skandinavien. Bönor odlades i relativt liten skala fram till första världskriget, men geografiskt sett var odlingen utbredd. Några gamla sortnamn är ’Kalevanser’, ’Princess’ och ’Spässerud’. Sorten ’Stella’ togs fram av Weibulls 1927 och odlas fortfarande.

NGB11150

Efter första världskriget ökade odlingen markant, i Sverige främst i Skåne och på Öland. I slutet av 1950-talet var odlingsarelaen av bruna bönor så stor som 3000 hektar. Odlingen av bruna bönor har därefter minskat markant och idag finns den kvar mycket tack vare EU-stöd.

I NordGens frölager har vi idag ca 70 accessioner accepterade för långtidsbevarande. En accession är ett representativt fröprov av en population. De flesta av dessa accessioner är svenska lokalsorter, varav många kom in genom det upprop till allmänheten efter frö av grönsaker som det svenska nationella programmet POMgjorde i början på 2000-talet i samarbete med bland andra NordGen. Men i NordGens frölager finns också accessioner från Danmark och Norge, till exempel norska lokalsorten ’Klosterbønne’ och sorten ’Grønnfold’ och danska sorterna ’Carmencita’ och ’Hundrede for een’.

Bönor är kvävefixerare genom ett samarbete med särskilda bakterier i sina rötter, såsom andra baljväxter också har. Det vill säga bakterierna tar upp luftburet kväve och omvandlar det till att bli tillgängligt för växten, och får kolhydrater i utbyte. Baljväxter har alltså en jordförbättrande verkan och flera andra växtslag gynnas av att växa tillsammans med eller efter bönan.

Bönor och andra baljväxter är mycket bra mat. Bland annat är protein-, kostfiber- och mineralhalterna höga vilket gör dem till viktig föda för både människor och djur. För oss människor innehåller dock bönor ett ämne kallat phaseolamin som behöver kokas bort innan förtäring för att undvika magont.

Gruppindelning
Det finns lågväxande buskbönor (var. nanus) och störbönor (var. vulgaris), men även halvhöga sorter (”Half Runners” på engelska.  Sorterna delas in i någon av fyra grupper: bryt-, vax-, skär- och kok-(sprit-)böna, men användningen av sorterna kan vara gränsöverskridande.
Brytbönor:   smala, trinda eller platta, gröna eller purpurfärgade baljor som kokas omogna och hela.
Skärböna:   långa, breda, platta baljor, kokas omogna eller med små tidigt utvecklade frö.
Vaxböna:   smala, trinda eller platta, gula eller vita baljor, kokas omogna.
Kokböna:   mogna och torkade frön används efter kokning. Grupperas ofta efter fröskalens färg – brun, röd kidney, spräcklig, svart, vit.

Källor:                 
Åkerns nyttoväxter, Osvald Hugo, 1959, Svensk Litteratur, Stockholm.
Svensk Kulturväxtdatabas, http://www.skud.se (2010-10-14)
Runåbergs fröer, http://www.runabergsfroer.se (2010-10-14)
POMs Veckans växtarkiv, http://www.pom.info/veckans.htm (2010-10-14)
Livsmedelsverket, Sverige, http://www.slv.se (2010-10-14)
Förteckning över växter och växtdelar som är olämpliga i livsmedel (VOLM), Livsmedelsverket, Sverige, maj 2010