NordGen

Svalbard Global Seed Vault

Besök oss på Facebook


Instagram

Professor Arnulf Merker har gått bort

Det er med stor sorg at vi har modtaget meddelelsen om at Arnulf Merker er gået bort. Vi har arbejdet sammen med ham i mange år og i mange sammenhænge. Det strækker sig fra desiderede forskningsprojekter, mindre videnskabelige opgaver, bistandsprojekter i Afrika og Centralasien. Arnulf var også en god partner til at løse praktiske problemer af teknisk og af administrativ karakter i samarbejdet mellem SLU og Genbanken (NordGen). Det lod sig altid løse på en eller anden måde. Arnulf har altid haft et blødt punkt for Genbanken og det er vi glade for. Vi kommer til at savne ham.

För NordGen/Gert Poulsen

Läs minnesord över Arnulf Merker

Arnulf Merker föddes 1945 i dåvarande Tjeckoslovakien och familjen flyttade efter kriget till Sverige. Han fick sitt intresse för biologi och natur från sina föräldrar då fadern Helmut Merker först anställdes vid botaniska trädgården i Lund och senare blev chef för Fredriksdals trädgårdar i Helsingborg.

Efter grundläggande studier i biologi, kemi och geologi vid Lunds universitet fångades hans intresse av genetiken, som då hade sin ”guldålder” i Lund, främst genom kontakter med professor Arne Müntzing och han blev dennes sista doktorand. Merkers avhandlingsarbete kom att inriktas mot kromosomstudier i rågvete och han disputerade 1973. Härefter följde en postdoc-period vid det internationella veteforskningsinstitutet CIMMYT i Mexiko. Denna vistelse blev mycket betydelsefull för hans fortsatta gärning. Merker blev docent i genetik vid Lunds universitet 1982.

Tillbaka i Sverige 1974 anställdes Merker vid Sveriges Utsädesförening i Svalöv som rågveteförädlare och 1987 fick han växtförädlarrätt till den första svenska rågvetesorten ’Uno‘. År 1990 fick Merker Skånska Lantmännens utmärkelse för att ha etablerat rågvete som en gröda i Sverige. Han fortsatte som växtförädlare och forskare vid det 1980 nybildade företaget Svalöf AB fram till 1990. Hans huvudsakliga forskning gällde studier i rågvete och råg samt att utnyttja olika vildarter i förädlingen av vete, råg och korn. Han gjorde även studier av artkorsningar i klöver.

Merker knöts till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som adjungerad professor vid institutionen för växtförädling 1986 och utnämndes 1990 till professor i växtförädling med placering vid SLU i Ultuna, och sedermera i Svalöv och Alnarp.

Merkers arbeten med råg och vete fortsatte under hela hans gärning med stora landvinningar genom studier av en kromosomtranslokation från råg till vete med en markörgen starkt kopplad till mjöldaggsresistens. Merkers arbete med introduktion och domesticering av nya lantbruksgrödor har fått stor uppmärksamhet. Genom urval i vildpopulationer fick han fram material av stort potentiellt värde som nya oljeväxter i sommargyllen (Barbarea) och framförallt fältkrassing (Lepidium). Ett mycket intressant område är också Merkers försök att framställa ett nytt flerårigt sädesslag genom korsningar mellan vete och olika vilda, perenna vetesläktingar.

Merker var under senare år mycket starkt engagerad i internationellt utbyte och hade flera stora projekt med doktorander från såväl Afrika, Mellanamerika som Asien. Fokus låg på lokala grödor som sädesslaget tef, vete och oljeväxten Guizotia i Etiopien, sesam i Sydostasien och ursprungsformerna för majs i Nicaragua. De sista åren fick han möjlighet att leda ett mycket stort Sida-projekt i Centralasien för att här bygga upp en modern utsädesverksamhet och växtförädling och han såg fram emot fortsatta fältstudier i Kirgisistan och Tadjikistan.

En viktig del av Merkers professionella gärning var undervisning på olika nivåer. Han engagerade sig mycket starkt i grundutbildningen inom genetik och växtförädling vid SLU och han var en mycket uppskattad lärare. Han handledde 13 doktorander fram till doktorsexamen, men tragiskt nog fick han inte uppleva att alla hans nuvarande doktorander blev färdiga med sin examen.

Merker invaldes i Kungl Fysiografiska Sällskapet i Lund och han fick 2002 Kungl Skogs- och Lantbruksakademiens pris för föredömliga insatser inom forskningsinformation genom sitt arbete med information om genteknikens användning i jordbruket. Frågan om genteknikens användning och möjligheter låg Arnulf varmt om hjärtat. Under flera år var han ledamot av Gentekniknämnden och han framträdde också flitigt i debatter och offentliga diskussioner .

Privat hade Arnulf många strängar på sin lyra. Han var mycket musikintresserad och spelade själv i flera konstellationer i yngre år. Han hade ett starkt socialt och politiskt intresse och var under många år engagerad på kommunal nivå. Under senare år tog jakt och natur en allt större del av hans fritid i anspråk. 

Arnulf var en mycket omtyckt och uppskattad vän och kollega. Han var en ödmjuk men orädd och skicklig forskare med stor integritet. Arnulf hade mycket kvar att ge såväl inom forskningen som inom de internationella projekt han var engagerad i.

Roland von Bothmer

Tomas Bryngelsson

Tomas Lundborg

LTJ-Fakulteten vid SLU i Alnarp

Arkiv